Träffen med Lerin gav mig modet att fråga Johan Thunberg

Publicerad: 30/6, 2023

Berättelsen om Balettdansösen och tyngdlyftaren skrev jag 2018. Inspiration till denna saga var, tro´t om du vill, P1 programmet Naturmorgon.

De pratade om de likheter som finns mellan en ekorre och en bäver. Jag fick en idé och skrev direkt ner några rader om ekorrungen som träffar en bäver och tror att det är en jätteekorre. Förutom vänskapen mellan dem ville jag få in en spännande historia och därmed blev människor en naturlig del av historien och djurens kamp om att stoppa deras planer.

Sagan blev liggande i skrivbordslådan eller rättare sagt på datorn. Jag var inte säker på att berättelsen höll.

Hösten 2022 medverkade jag på Bokmässan med min bok ”Vem ska rädda Claudia?”. Jag lyssnade på Lars Lerin och fick också chans att prata med honom en stund. En fantastisk konstnär som dessutom skrivit och illustrerat egenskrivna barnböcker.

Senare det året träffade jag Johan Thunberg av en tillfällighet. Johan och jag känner varandra sedan tidigare, vi jobbade tillsammans på en skola. Johan då som teckningslärare och jag hade ämnet naturkunskap. Dagarna efter mötet med Johan, tänkte jag på att det vore fantastiskt att någon gång få ha med Johans bilder som illustrationer i en av mina böcker. Jag var helt klart inspirerat av mitt möte med Lars Lerin på Bokmässan. Jag bad en väninna och kollega som är insatt i litteratur läsa mitt manus om Korre och Justine. Hon sa att den höll och inte alls behövde de ändringar som jag var rädd för krävdes. Av de manus som jag har liggande visste jag, kände jag att detta manus skulle passa Johans konstnärskap perfekt. En annan femma var om Johan skulle sa ja. Jag bestämde mig för att fråga och gick in med inställningen jag ofta har: Våga fråga. Det enda som kan hända är att du får ett nej.
Johan var positiv men sa att han först vill läsa manuset.

När Johan senare hörde av sig och sa ja, blev jag mer än glad, jag blev överlycklig. Han sa att han tyckte mycket om berättelsen, att han läst manuset flera gånger och att han såg bilder framför sig medan han läste. Han sa också att han verkligen tyckte att det skulle vara roligt att få göra något han aldrig gjort tidigare gjort, illustrera en barnbok.

De illustratörer jag haft samarbete med jobbar, tecknar i olika datorprogram. Johan tecknade på papper och min formgivare fotograferades av bilderna, med mycket bra resultat. Det blev sammanlagt arton bilder som Johan dök upp med på min glasveranda en dag i mitten av maj. Att Johan tolkade, läste min text som jag ville, hoppades på, var det inget snack om. Jag skulle välja utifrån min text, vilka illustrationer som skulle finnas med i min berättelse. Men jag kunde inte välja utan tog med alla, vilket gjorde att tryckeri kostnaderna blev dubbelt så dyrt mot vad jag hoppats på, räknat med. Men Johans bilder var fantastiska, hur skulle jag kunna neka någon bild att vara med i min bok.